2008-12-30 | Uppdaterad

Foton: NASA. Montage: Astrowebb.

På årets nästsista dag kom NASA med en 400-sidig rapport om Columbiahaveriet den 1 februari 2003. Rapporten, som tagits fram av NASA-personal, beskriver haveriet ur en säkerhetsvinkel. Mycket av slutsatserna är kända sedan tidigare men det finns en hel del nya och intressanta detaljer. I rapporten finns det även med 30 stycken rekommendationer om hur rymdskepp och utrustning såsom rymddräkter ska utvecklas och designas för att maximera besättningens chans att överleva ett haveri. Förutom att NASA själva kommer ta hänsyn till rapporten och införa förändringar på bland annat rymddräkterna uppmanas alla som sysslar med utveckling av rymdskepp och besättningsutrustning att ta del av rapporten och ta lärdom.

I rapporten framkommer nya uppgifter om bland annat att piloten ombord, William C. Mccool, genomförde flera manövrar innan själva haveriet som svar på felsignaler från huvuddatorn ombord. Även fast att det som Mccool gjorde var rätt var det inget som hade någon verkan på händelseförloppet. Rapporten slår även fast att trycket i kabinen försvann så snabbt att besättningen inte ens ha dra ner visiret på sina hjälmar. Detta ledde i sin tur till att besättningen inte kunde dra nytta av sina trycksatta dräkter. I det stora hela slår rapporten fast att utformningen av dräkterna och flygstolarna försvårade för besättningen att genomföra alla nödvändiga steg för att maximera sina överlevnadschanser. Utformningen gjorde även att besättningen utsattes för onödigt stora påfrestningar under haveriet. Bland att var G-krafterna onödigt stora under tiden besättningskabinen tumlare runt. Även NASAs träningsprogram för rymdfärjebesättningar får kritik då den inte innehåll tillräckligt med träning inför dylika situationer.

Förutom förändringar av dräkter och utformning av flygstolar och säkerhetsutrustning pekar rapporten på det faktum att besättningens fallskärmar kräver manuella åtgärder för att fällas ut. För att öka möjligheten för en besättning att överleva ett hopp från en rymdfarkost är ett automatiskt utlösningssystem av fallskärmarna att föredra. NASA måste även utföra fler tester och prover för att bättre förstå hur nuvarande och framtida rymddräkter klarar av den miljö som råder på över 30 kilometers höjd samt i farter över 1000 kilometer i timmen. Detta då dagens rymddräkter endast är testade och godkända för just dessa gränsvärden.

I rapporten dras även paralleller mellan Challengerhaveriet 1986 och Columbiahaveriet. Bland annat uppförde sig rymdfärjorna på ett liknande sätt när det gäller uppbrytandet/sönderfallet. I båda fallen klarade bland annat besättningskabinen den inledande explosionen/implosionen och åkte iväg från farkosten. I fallet med Columbia finns det uppgifter som visar att besättningen kan ha levt upp till 45 sekunder efter det första skedet där rymdfärjan bröts i tur. Detta betyder i sin tur att besättningen hade kort tid på sig att reagera och agera efter det att haveriet var ett faktum. Även när det gäller Challengerhaveriet tyder mycket på att besättningen överlevde det första steget av haveriet. En anledning till detta är att besättningskabinen är förstärkt för att klara av högre påfrestningar än resten av rymdfärjan. Nackdelen är dock att besättningskabinen inte har några system för att på egen hand klara styrning eller livsuppehållande system. Så även om besättningen överlever och besättningskabinen skiljs från resten av farkosten finns det små möjligheter för besättningen att överleva så länge de befinner sig i kabinen.

Trots att rapporten beskriver flera områden där säkerheten för besättningen inte var optimal finns det inget som tyder på att besättningen hade överlevt även om alla dessa aspekter hade fungerat optimalt. Förändringar i linje med rapportens rekommendationer är dock viktiga under utvecklandet av nya bemannade rymdfarkoster. Allt för att öka säkerheten och maximera överlevnadsmöjligheterna för en besättning som råkar ut för ett haveri.

Att rapporten tagit sådan lång tid att färdigställa beror på att personerna som arbetat med den gjort det vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter. Tidpunkten valdes även med hänsyn till de anhöriga och framförallt den omkomna besättningens barn.

Ladda ner rapporten >>>