Medan
USA höll på att åka till månen satsade ryssarna alla sina resurser på
att bygga världens första rymdstation. Stationen fick namnet Salyut.
Salyut var egentligen sju olika rymdstationer. En del av dessa var så
kallare civila medan andra var militära. I slutet av 1969 fick Salyut
sitt namn och 1970 började byggandet på världens första rymdstation.
En typisk Salyutstation bestod av tre arbetsområden och en services/motor
modul. Man hade också en dockning och luftsluss längst fram och bak
på stationen. Den var också en speciell modul som hette arbetsmodul
den innehöll de mesta av de olika experimenten. Man hade även navigationsystem
och laborationen. Den enda stora skillnaden var att en del hade tre
solpaneler medan andra bara hade två. Salyut 6 och 7 var också lite
speciella, men det kommer vi till sen. Bilden visar Salyut 1.
När man byggde den första Salyutstationen utgick man från den ryska
farkosten Soyuz, som för övrigt kom med besättningar till Salyutstationerna.
Alla uppskjutningar ägde rum med en Proton SL-13 raket. SL-13 var utformad
redan år 1965 och var en vidareutveckling på tvåstegsraketen SL-9. Första
flygningen ägde rum 1968. Den totala längden är 59,8 meter. SL-13 var
en trestegs raket precis som Saturn V (5). Alla tre stegen drevs av
Nitrogen tetroxide/UDMH propellants.
Salyut
1
Salyut 1 var den första rymdstationen någonsin och skjuts upp den 19
april 1971. Vikten var 18,9 ton och längden var 14,5 meter.
Det första uppdraget till den då nya rymdstationen skedde den 22 april
1971. Besättningen bestod av Vladimir A. Shatalov, Commander, Alexei
S. Yeliseyev , Uppdragsingenjör och Nikolai N. Rukavishnikov, Reservingenjör.
Den 24 april var det dags för dockningen med stationen. Dockningen gick
bra. Men på grund av ett fel i Soyuz 10s port (Soyuz var den farkost
som kosmonauterna använde för att ta sig till och från stationen) kunde
inte besättningen stiga in i stationen. När man sen skulle lossa från
stationen uppstod ett fel i Soyuz dockningport, så man hade vissa problem.
Men till slut gick det och man landade säkert på jorden några dagar
senare.
Nästa uppdrag dröjde till den 6 juni 1971 när Soyuz 11 skjuts upp. Den
här gången bestod besättningen av Georgi T. Dobrovolsky, Commander ,
Vladislav N. Volkov, Uppdragsingenjör och Viktor I. Patsayev , Reservingenjör.
Den här gången lyckades man docka med rymdstationen och den 7 juni började
man göra redo stationen för framtida uppdrag.
Hela uppdraget gick bra och den 29 juni var det dags att återvenda till
jorden. Allting gick bra till man skulle gå in i jordens atmosfär. På
grund av att en lucka öppnades sig dog de tre kosmonauterna.
På grund av denna tragedi blev det inga med uppdrag till Salyut 1 och
den 11 oktober 1971 skickades stationen ner genom atmosfären, som planerat,
för att brinna upp.
Salyut
2
Nästa station var en obemannad station som skjuts upp den 29 juli 1972.
Den har stationen la sig aldrig i bana.
Nästa station att skickas upp i omloppsbana var Salyut 2. Man hade skickad
upp två st ministationer, men de la man aldrig i bana. Salyut 2 skjuts
upp den 3 april 1973. En vecka senare fick stationen mekaniska problem
och två månader efter uppskjutningen gick den in i jordens atmosfär,
som planerat, för att brinna upp utan att ha haft en enda besättningen
ombord.
Salyut
3
Salyut 3 var den första militära rymdstationen och skjuts upp på kvällen
den 24 juni 1974.
Den totala vikten på Salyut 3 är 18-19 ton och längden var 11.61 meter.
Max diameter var 4.15 meter. Man hade två styckena solpaneler som satt
på mitten av rymdstationen.
Den första besättningen på Soyuz 3 bestod av Pavel Popovich, befälhavare
och Yuri P. Artyukhin, Uppdragsingenjör. Uppskjutningen ägde rum den
3 juli 1974 och man dockade med stationen dan efter. Och den 5 juli
"gick" man in i stationen.
Arbetet var mest militära och av naturliga skäl ville Sovjet inte säga
var man höll på med.
Två veckor efter att man hade kommit till stationen var det dags för
hemfärd. Det här var fösta gången som en besättningen hade återvänt
från en rysk rymdstation levande.
Nästa uppdrag till Salyut 3 var Soyuz 15. Uppskjutningen ägde rum den
26 augusti 1974. Men den här gången lyckades man inte att docka med
stationen så man fick återvenda till jorden.
Salyut 3 var gjort så att den bara skulle stanna i rymden en kort tag,
så den första besättningen blev den enda och den 24 januari 1975 gick
stationen in i atmosfären, som planerat, för att brinna upp.
Salyut
4
Salyut 4 var en civil station och den skjuts upp den 26 december 1974.
Det har var den andra stationen som var helt civil. Vikten var som på
de andra stationerna 19 ton.
Salyut 4 var en av de stationerna som hade tre solpaneler, de satt på
mitten av stationen. Salyut 4 var väldigt lik ettan.
Den första besättningen till Salyut 4 skjuts upp den 21 januari (enligt
vissa skjuts de upp den 10 januari) 1975. Den här gången var det Alexei
A. Gubarev, befälhavare och Georgi M. Grechko, Uppdragsingenjör
tur att få åka upp. Färden till och från stationen skedde i Soyuz 17.
Efter 29 dagar var det dags att åka hem.
Den andra besättningen bestod av Vasily G. Lazarev, Commander och Oleg
G. Makarov, Uppdrags ingenjör. de skjuts upp i Soyuz 18-1 den 15 april
1975. Men efter ett fel i ett av startraketsteg fick man avbryta färden
och man landade säkert i västra Sovjet.
Nästa besättningen på Salyut 4 bestod av Pyotr I. Klimuk, befälhavare
och Vitaly I. Sevastyanov, Uppdragsingenjör. Uppskjutningen ägde rum
den 28 maj 1975. Dockningen skedde dan efter uppskjutningen. Den här
gången stannade man fram till den 26 juli. Man utförde en mängd olika
experiment.
Den 17 november 1975 var det dags för den obemannade Soyuz 20 att docka
med stationen. Den satt dockat med stationen enda till den 16 februari
1976. Anledningen till att man dockade en obemannad farkost var att
utföra vissa tester.
Den 2 februari 1977 gick Salyut 4 in i atmosfären som planerat för att
brinna upp.
Salyut 5
1976 var det dags för den femte Salyut rymdstationen. Denna skjuts upp
den 22 juni.
Det här var Sovjets andra militära rymdstation. Så på grund av det finns
det ännu mindre information än det brukar finnas om Sovjets rymdstationer.
Vikten var som vanligt ungefär 19 ton och man hade endast två solpaneler.
Salyut 5 var väldigt lik Salyut 3.
Den första besättningen bestod av Boris V. Volynov, befälhavare
och Vitaly M. Zholobov, Uppdragsingenjör. Dessa två personer "gick"
ombord på stationen den 7 juni samma år.
Man fick avbryta vistelsen den 24 augusti. Orsaken till det ta är inte
helt känt, men Sovjet har sagt att stationens atmosfär hade blivit "skadad"
på något sätt.
Den andra besättningen bestod av Vyacheslav D. Zudov, Commander och
Valery I. Rozdestvensky, Uppdrags ingenjör. Uppskjutningen ägde rum
den 14 oktober 1976. När man dan efter skulle docka med stationen gick
inte det ta. Det här var inte första gången som en besättningen inte
hade lyckas docka. Men trots det ta ville Sovjet inte tala om var det
var för fel.
Den sista besättningen på Salyut 5 var Viktor V. Gorbatko, befälhavare
och Yuri N. Glazkov, Uppdragsingenjör. De tjänstgjorde mellan den 8
februari 1977 till den 25 februari 1977.
Förutom militära experiment gjorde man också naturvetenskapliga. Salyut
5 brann som planerat upp i atmosfären den 8 augusti 1977.
Salyut 6 och 7
Salyut 6 och 7 var den andra generationens rymdstationer. Salyut 6 och
7 hade två dockningportar, en fram och en bak. Vad skulle man då med
den här extraporten till. Jo, det var där som den nya obemannade Progress-M
farkosten skulle docka. Hittills hade man inte kunnat stanna länge ombord
på Salyut på grund av att det bara fanns en dockningsport. Orsaken till
det ta var att den enda dockningport som fanns tidigare togs upp av
Soyuzfarkosterna. Man skulle kunna lossa Soyuz och sen docka med en
farkost som skulle komma med man och sen docka med Soyuz igen. Men det
ta vågade man inte på grund av att man kanske inte skulle kunna docka
igen med Soyuz och då skulle man vara fast där uppe.
Man kan säga att Salyut 6 var uppdelat i fem mindre stationer. Två av
dessa var så kallare arbetsmoduler där man arbete och sov. Sen hade
man också en modul som innehöll en luftsluss så att man skulle kunna
göra rymdpromenader. En annan skillnad mot de tidigare Salyutstationerna
var att man hade ett nytt teleskop som fick namnet DST-1M. Detta teleskop
var ett av de bästa som Sovjet hade utvecklads och byggdt. De flesta
tester man gjorde på Salyut 6 och 7 handlade om att obsavera andra stjärnor
och sånt (sa man i alla fall). Bilden visar Salyut 6.
Salyut 6 skjuts upp den 29 september 1977.
Den första besättningen, som bestod av Vladimir V. Kovalyonok, befälhavare
och Valery V. Ryumin , Uppdragsingenjör, dockade med stationen den 9
oktober 1977.
Under sin vistelse ombord på Salyut 6 utförde man både den första sovjetiska
rymdpromenaden från en rymdstation och div. tester.
Den 12 december 1977 kom den andra besättningen bestående av Yuri V.
Romanenko, befälhavare och Georgi M. Grechko, Uppdragsingenjör.
Vid den här tiden hade den första besättningen lämnat stationen.
Den 12 januari 1978 fick besättningen på Salyut 6 göra någonting som
ingen annan besättningen hade gjort på en rysk rymdstation. Man fick
och lossa Soyuz 26, som var den farkost man hade åkt i för att komma
till Salyut, och docka den med den bakre dockningsluckan. Varför det
då? Jo, för den 12 januari skulle en ny besättningen komma med Soyuz
27. Den här gången var det Vladimir A. Dzhanibekov, befälhavare
och Oleg G. Makarov, Uppdragsingenjör tur att få besöka en rymdstation.
Det här var första som en sk "crew rotation" ägde rum i rymden. Originalbesättningen
åkte tillbaka till jorden några dagar senare.
15 besättningar till besökte Salyut 6 innan den brann upp i atmosfären
som planerad den 28 juli 1982.
Den sista besättningen på Salyut 6 skjuts upp den 14 maj 1981 och bestod
av Leonid I. Popov, befälhavare och Dumitru Prinariu. Daumitru
var från Italien. de landade några veckor senare.
Den sista farkosten att docka med Salyut 6 var obemannade Cosmos 1267.
Den satt dockad mellan den 19 juni 1981 och den 29 juli 1982.
Under de fem år som Salyut var uppe var den bemannad i 676 dagar.
Samtidigt som Salyut 6 var uppe skjuts Salyut 7 upp den 19 april 1982,
exakt elva år efter Salyut 1. Det har var första gången som Sovjet hade
två rymdstationer uppe samtidigt (fast Salyut 6 var obemmnad).
Salyut 7 var uppbyggd på samma sätt som Salyut 6. Men trots det ta hade
man vissa problem. Bl.a. hade man problem med kommunikationerna och
med det mekaniska ombord.
Den första besättningen anlände den 14 maj 1982. Den här gången var
det Anatoly N. Berezovoi, befälhavare och Valentin V. Lebedev,
Uppdragsingenjör som var de lyckliga.
Totalt var det 11 besättningar som var och besökte Salyut 7.
Under en period i februari 1985 tappade man kontakten med Salyut 7,
men som tur var den obemannad. Nästa besättningen, som åkte dit den
6 juni 1985, bestod av Vladimir A. Dzhanibekov, Commander och Viktor
P. Savinykh, Uppdrags ingenjör, fick börja med att starta upp alla system
som hade gått sönder under den perioden när man hade tappad kontakten
med Salyut 7.
Den sista besättningen kom till Salyut 7 den 17 september 1985 och bestod
av Vladimir V. Vasyutin, befälhavare, Georgi M. Grechko, uppdragsingenjör
och Alexander A. Volkov, reservingenjör.
Salyut 7 brann upp i atmosfären, som planerat, i februari 1991.
