Jorden - full av liv.
Foto: Nasa.
|
Med
hjälp av det markbaserade teleskopet Very Large Telescope (VLT) har
en grupp forskare från Europeiska sydobservatoriet (ESO) upptäckt
liv i rymden. Livet, som finns på vår egen planet jorden, upptäcktes
genom att studera jordskenet som månen reflekterar. Att upptäcka
något som vi sedan länge redan visste fanns kanske inte låter så
häpnadsväckande men det är inte upptäckten i sig som är intressant
utan metoden som används för att göra upptäckten.
Den som lett ESO-studien är Michael Sterzik och han
förklarar att månen har används som en stor spegel som reflekterat
det svaga jordljuset tillbaka mot jorden där VLT har kunnat
observerat det. Det behövs dock inget jätteteleskop för att se det
reflekterade jordljuset utan det räcker med en kikare eller ett
mindre teleskop.
Det som VLT-teamet gjort med hjälp av ESOs största
teleskop är att leta efter indikatorer som avslöjar organiskt liv,
som speciella kombinationer av gaser i jordens atmosfär genom att
studera jordskenet. Bland gaserna som är viktigaste när det gäller
biologiskt liv är syre, ozon, metan och koldioxid. Samtidiga dessa
finns i jordens atmosfär och kunde observeras. Även molnformationer
och molnvariationer kunde ses. Teamet kunde även fastslå att ytan
delvis består av vatten och att det förekommer vegetation
Nu betyder det inte automatiskt att det finns
biologiskt liv bara för att nämnda gaser finns i atmosfären men det
specifika sammansättningen av gaserna bevisar att biologiskt liv
finns. För att om allt biologiskt liv skulle upphöra på jorden
skulle sammansättningen av gaserna ändras.
För att få tillräcklig känslighet i mätningarna
tittade astronomerna inte bara på ljusets färg utan även på dess
polarisation. Genom att använda sig av denna teknik, som kallas
spektropolarimetri, syns biosignaturerna tydligt. Att använda den
polarimetriska metoden är nödvändigt för att på ett tydligt sätt
kunna särskilja ljuset från en exoplanet och dess moderstjärna.
Främst förväntas spektropolarimetri användas för att
upptäcka växtlighet och därmed fotosyntes på andra himlakroppar och
tack vare VLT och ESO har vi nu en bra referenspunkt i jorden.
