Att det ska finnas yttrandefrihet ses som en självklarhet i alla demokratiska länder men det diskuteras sällan vilka begränsningar som ska få finnas. Att man inte ska få hota eller tala osanning om en annan person är självklart. Rätten att få uttala politiska eller religiösa tankar eller synpunkter är lika självklar. Även rätten att få uttrycka vad man tycker är en grundbult i ett demokratiskt samhälle. Var ska man då dra gränsen?
Själv är jag anhängare av det som jag kallar total yttrandefrihet. Varje människa och medborgare ska utan risk för åtal kunna säga vad man vill. Undantaget är som jag skrev ovan om det gäller olaga hot eller rena lögner i syfte att misskreditera en enskild person. Att få framföra till exempel en politisk eller religiös åsikt ska aldrig vara förbjudet även om det kan uppröra en grupp av människor. För det kommer aldrig fungera att trycka tillbaka “obekväma” åsikter genom förbud och lagstiftning. Istället är det en sansad debatt och diskussion som är vägen framåt. Det fungerar aldrig att förbjuda en åsikt bara för att man ogillar den.