Om du läst någon av Sveriges rikstidningars webbupplaga idag kan du knappast undgått att läsa om Liza Jonsson (S), lokalpolitiker, från Nordmaling som natten till idag blev misshandlad i sitt hem. Samstämmiga uppgifter pekar mot att misshandeln kan haft politiska orsaker och tillsammans med BRÅs kartläggning från förra året kan man fråga sig om det är värt allt hat att vara (fritids)politiker? Själv har jag till och från varit politiskt aktiv på gräsrotsnivå i omkring femton år men det var först efter senaste valet 2010 som jag på allvar blev (fritids)politiker då jag som Sollentunapartist valdes in i Trafik- och fastighetsnämnden i Sollentuna kommun.
Innan dess hade mina politiska meriter sträckt sig till styrelsen för områdesföreningen S i Skärholmen och SSU-facken. Speciellt det förstnämnda var en bidragande orsak till att jag blev aktiv inom Sollentunapartiet då jag under mina år i Skärholmen märkte att politikerna i Stadshuset, oavsett parti, totalt ignorerade Skärholmen i bästa fall och i sämsta fall visste de inte ens var Skärholmen låg.
Nu var det dock inte lokalpolitiken i Stockholm som detta inlägg skulle handla om utan det politikerhat som finns. Själv känner jag flera politiker från allehanda partier och det som alla dessa har gemensamt är att ingen tjänar några pengar på att vara politiker. Detta då de är fritidspolitiker (vilket 99 procent av alla politiker i Sverige är) och till största delen utövar politiken på sin fritid. Jag är själv en av dessa tusentals personer landet runt som har en övertygelse om ett bättre samhälle och med det som mål fortsätter jag att kämpa på, dock tål jag inte hur mycket som helst.
Jag har själv för många år sedan blivit utsatt för hot på grund av min politiska övertygelse, vilket var väldigt otäckt, och jag kan än idag inte förstå hur man kan sjunka så lågt att man hotar en annan person till livet bara för att den personen har en annan åsikt? Att man har olika åsikter hör politiken till men att hota en person till livet bara på grund att denna har en annan uppfattning än en själv hör inte en demokrati till.